Dagen efter

Tillslut var Saga helt vaken, och personalen från biva ringde till oss.
 Vi passade på att gå dit alla tre, Tilda skulle ju ändå till skolan.

Tilda var på gott humör, så glad i hågen kom hon in på Sagas och Vegas sal, men det blev samma procedur som dagen innan. Hon hann bara säga hej till Saga så tyckte personalen att Tilda skulle gå.
  Saga blev jätteglad över att se Tilda och försökte följa henne på vägen ut.
 Tilda blev åter hjärtskärande arg och ledsen, och sa vad hon tyckte och tänkte om biva och deras regler och personal. Så med tårarna rinnande nerför kinderna följde hon med Per ner till skolan.

  Saga var nu totalt vaken, men sa inte ett ljud, utan tittade bara framför sej med pigga ögon men med en röst som satt långt inne. Hon var inte speciellt hes, men det kändes nog obehagligt att prata.Men nu kunde hon vila i lugn och ro. Med en medicinpump som gick direkt in i såret i bröstkorgen, och en dos ketobe var hon bra smärtlindrad.
 Jag var väldigt imponerad över att Saga inte visade något tecken på smärta alls.
  Röntgen kom och tog några bilder, så när läkarna tittat på bilderna bestämde dom sej för att dra dränen.
Saga fick en dos sömnmedel igen, att se detta som föräldrar är nog inget att rekomendera, så vi passade på att lämna biva en stund.
   När vi lämnat Sagas sal mötte vi Per Westrin i korridoren, jag hade inte sett honom på tre år, men även han såg precis likadan ut som då.
  Vi pratade om "vår by" eftersom han är uppväxt i grannhuset.
 Han märkte att vi tyckte att det gick hissnande snabbt med allt som hade med Saga att göra just då.
-Någon gång måste det ju gå bra även för Saga, så är det nu, det är ju så här det ska vara. Går allt som det ska får ni åka ner på avd om några timmar.
 Vi nickade och försökte att bara tänka positiva tankar. Vi är ju inte vana att allt går som på räls.
 Vi passade på att gå förbi Tildas skolsal för att se att Tilda var ok, eftersom hon var så ledsen tidigare.
Nu mådde hon bättre, men hennes lärare hade märkt att Tilda inte var på humör så hon har pratat med Tilda. Här nere är ju all personal van vid att alla barn reagerar olika och vana att hantera barns känslor.
  Tilda som inte ville tillbaka till biva mer gick direkt till lekterapin när skolan slutat vid 11, dom ligger nästan vägg i vägg och personalen känner ju Tilda så det känns tryggt.
  Uppe på biva har man tagit fler bilder med röntgen, och allt ser helt ok ut. Så nu gör man iordning Saga för överflyttning till avd. EKG plockas bort, det enda som finns kvar är två infarter, en på handen( där ett näringsdropp tickade på) och en på foten.
 Med en avd-säng parkerad utanför biva-dörren bär jag ut Saga till sängen.
Sjukskötaren Peter jobbar igen och hjälper oss den korta sträckan från säng till säng.
 Vi vinkar till Vegas föräldrar som även dom snart ska få komma ner på avd.
 Vi lämnade sal 5 på biva och fick rum 5 på avd. Rummet är ett delat rum, men det är ganska lugnt på avd så vi får ha rummet för oss själva.
 Det var väldigt täta kontroller, och allt verkade bra...