Undersökningen i Linköping

 Jaha nu var det en mindre evighet sen jag skrev sist, men det har hänt så oerhört tunga saker under den här perioden sen jag skrev senast. Men nu börjar jag åter igen känna att det börjar bli dags att lasta av lite.
  Återigen har jag lite svårt att komma ihåg allt precis i rätt ordning, och alla olika datum så ni får ha lite överseende med detta..
  Hur var det nu då? Sist jag skrev väntade vi på en undersökning på US i Linköping.
I slutet på november var det så dags för den stora undersökningen.
 Personen som utförde det hela var helt underbar, hon pratade med Saga på ett sätt så att hon var delaktig och tyckte det var spännande.
  Man satte en "mössa" med plastremmar på Sagas huvud där elektroderna fästes, det kändes som om det var hur många som helst.

  På varje fäste till elektroderna smetades någon form av klet som skulle leda inpulserna från hjärnan till elektroderna.
  Det hela var nog ganska obehagligt egentligen, men Saga satt som ett tänt ljus hela tiden.
  När det hela var över och Saga fått välja en present från "skattkistan", var inte klockan fullt så mycket som vi trodde att den skulle vara, så vi passade på att ta hissen 1 våning upp till Neo och hälsa på personalen där.
  Redan i korridoren mötte vi Ann som var den som tog hand om Saga mest under vår tid hos dom.
Hon blev blank på ögonen när hon såg hur stor Saga blivit.
  Det hämtades personal från personalrum och salar, flera läkare tog sej tid att prata med oss.
  Man tog kort på Saga och vi som familj, (jag hatar att vara med på bild)
 Trots att det var 3,5 år sen vi var hos dom sa dom att Saga alltid skulle ha en speciell plats i deras hjärtan.
 Det är sådant som värmer otroligt mycket, speciellt med tanke på hur många o sjuka barn som vårdats på denna avdelning.
  Men Neo har ju en speciell plats i våra hjärtan också.
  När man så kom hem igen var det åter bara denna eviga väntan på resultat som gällde