Det här med donation

 Jag skulle bara vilja lägga in en viktig parentes mitt i allt.
  Man funderar ju en hel del på detta när man har barn med behov av detta.
 Så med denna text skulle jag vilja få alla att tänka till lite extra.

       Den dag kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakarn på ett sjukhus, och
   läkarna fastställer att min hjärna inte fungerar längre.
       Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller
   kärlek i en kvinnas ögon.
       Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.
       Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket, så han får leva och se
    sina barn leka.
       Ge mina njurar till en människa vars liv vecka efter vecka är beroende av en
    maskin.
      Ta mina senor, varje muskelfiber och nerv av min kropp och finn en metod som gör
    det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.
      Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum kille
    kan heja på sitt favoritlag och en döv tjej kan höra regnet smattra.
      Bränn det som blir kvar av mej och sprid askan för vinden.
      Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina
    svagheter och fördommar.
      Ge mina synder till djävulen och min själ till gud.
      Och om ni händelsevis vill komma ihåg mej, gör det genom ett vänligt ord
    till någon som behöver det.

    Tänker man så är inte valet så svårt, idag går det att göra så otroligt mycket med levande
   vävnad.
    Något man får vara väldigt tacksam över.
     Det behövs så många som vill ta ställning...