En jobbig tid

   Nu är vi framme i jan-13.
  Allt var klart, vi skulle åka till Lund den 7:e jan, vi hade fixat olika djurvakter, Tilda hade fått ledigt från skolan, vi var redo att ge oss av till Lund.
   Men på söndagskvällen den 6:e var Saga brännhet med feber som pendlade mellan 39-40 grader.
Det var bara att ställa in allt.
   Så när mamma ringde och berättade att pappa nu hade 39-40 graders feber tyckte jag inte att det var så konstigt, det var väl någon influensa som gick.
   Min pappa hatar allt vad sjukvård heter och var rädd för att söka vård i första taget, då han sökt vård blivit kvar ganska lång tid på sjukhus i omgångar, så mamma fick gott gå med sin oro.
   Sagas feber gav sakta men säkert med sej, men inte pappas.
 Torsdagen den 10:e jan hade Saga haft det jobbigt med andningen så vi sov på soffan, och jag kände mej ganska sliten, men när mobilen ringde vid 6-tiden och det var mamma blev jag klarvaken.
  Jag förstod på mammas röst att nu var det inte långt kvar.
  Per hade hunnit börja jobba så efter att ha ringt till honom och väckt Tilda kastade jag mej i bilen.
Det var dimma och glashalt på vägarna, men jag försökte ändå köra så fort jag bara vågade.
 Men jag hann inte fram, pappa hade precis gått bort när jag kom fram.
 Ambulansen kom strax efter mej, dom satte hjärtstartare men det fanns inte något att göra.
 Jag ringde till brorsan som fanns på nattåget till Åre, han blev ju lika chockade som oss andra.
Så det kanske fanns en mening med Sagas feber ändå, annars hade vi funnits nere i Lund och brorsan i Åre och mamma hade varit helt ensam med allt.
   Dom närmaste dagarna gick åt att försöka ta hand om mamma som fick bo hemma hos oss, och försöka förstå att pappa var borta, jag minns inte så mycket från denna tid.
   När brorsan kom hem igen fick han försöka bo med mamma en tid i huset för att kunna skapa en vardag för någon som levt i tvåsamhet i 47 år, måste nu vänja sej vid ensamhet.
  "Förut var vi två, nu är min hand tom."
  Vi hjälper ju henne så gott det går, åker o handlar en gång i veckan, skjutsar till olika läkarbesök mm, men vardagen måste ju rulla på....
   Så fick vi nu en ny tid till Lund den 22:e jan.
  Både Per och jag tyckte att det var lite obehagligt att det blev just det datumet, i och med att allt detta började just den 22:e jan för 4 år sedan. Samma miljö samma datum, men det var bara att fixa allt en gång till...