Hjärtkaterisering

Dagen gick skapligt fort ändå. Saga som skulle fasta från kl 7 fick sovmorgon, då hon ändå är svår att få i mat på morgonen. Så hon fick sova tills hon vaknade vid 9.30.

Så vi tog det lite lugnt på morgonen. Men så var det dags att tvätta Saga med hibiskrubb, ett medel som man alltid tvättar med innan op, då det är bakteriedödande, inte så kul att bli tvättad med men ett nödvändigt ont.

När den duschen var klar var det dags att sätta emla-kräm på Sagas händer. Emla-krämen fäster man med ett genomskinligt plåster, och sen virar man gasbinda utanpå för att krämen ska ha en chans att fästa ordentligt, då den måste sitta i minst 1 timme.

När detta var klart ringde dom från avd för att säga att narkosen var redo att ha deras samtal med oss.

Det var en favorit från förr, en lugn och trygg norrläning vid namn Lars Lindberg, som på ett enkelt sätt gick igenom alla detaljer av det som nu skulle hända med Saga.

Personalen kom och hämtade oss från samtalsrummet och till "vårt" rum på avd, där fick Saga ett lugnande medel direkt i baken. Det började verka väldigt snabbt, och hon låg och fnittrade och tjatrade som aldrig förr.

Jag la mej brevid henne i sängen och vi for iväg till en annan del av sjukhuset. Saga försökte fästa blicken men det gick inget vidare, så var vi framme i slussen innan op-rummet.

Saga försökte lägga armarna om mej och pussa mej på kinden, men hon hade inte längre någon styrsel i kroppen. Med ett lätt sluddrande tittade hon på mej.-Åh mamma jag älskar dej...

Per som hämtat Tilda nerifrån lekterapin mötte upp oss vid slussen. Då fnittrade Saga för fullt och var jätteglad över att se alla samlade.

Så var det dags att bära henne den korta biten från slussen till op-bordet, det kändes en aning olustigt att lägga ner Saga på dom gröna sterila lakanen.

Lars Lindberg tog Sagas lilla hand och lyckades sätta infarten på första försöket. Först spolade han igenom den för att se att den funkade ordentligt, sen var det dags för det riktiga sövmedlet, just nu minns jag ju inte namnet på den, men Lars informerade oss om att det var det medel som Michael Jackson dog av. Just då kändes det lite kymigt, i det samma som Saga fick detta medel så snetände hon. 

Hon försökte resa sej och ta sej ner från bordet, men i samma sekund var hon redan borta.

Vi fick lämna rummet tillsammans med Sagas mjukdjur, en hund som standin för Saga. Mycket jobbigt..

Nu var det bara att vänta på att post-op skulle ringa när hon väl hamnade där. Det skulle ta ett par timmar.

På lekterapin är dom vana att ta hand om anhöriga som väntar på att tiden ska gå. Så dom fick oss att spela spel tillsammans, detta gjorde att tiden gick ganska fort.

Så när klockan närmade sej 16 ringde dom äntligen från post-op och sa att hon var där nu.

Så med lätta fötter tog man sej upp till vån 4. Hon var inte vaken men man märkte att hon hörde att man var där.

Per och Tilda kom upp när lekterapin stängde, så Tilda och jag gick tillbaka till Ronald för att packa inför natten på avd.

När vi kom tillbaka till post-op hade Saga vaknat till och satt och åt på en piggelin-glass, det var härligt att se hur pigg hon var trots allt.

Men sen blev hon lite väl pigg, då hon var tvungen att ligga still i fyra timmar efter att man gått in i ljumsken, annars kan det börja blöda ordentligt ur ingångshålet.

Tillslut fick dom från avd komma och hämta ner Saga till avd.

Nu var Saga hungrig och det var härligt att se henne äntligen få äta pizzan som vi lovat att hon skulle få när allt var klart.