Avrundning på 67:an juni-12

Saga blev bättre och bättre o snart kunde hon få kortare permisioner då vi alla kunde vara borta på Ronald. Saga hittade snart ett helt gäng kompisar att leka med.

Det blir så många möten när man lever i denna miljön. Jag minns en familj från småland som satt med sitt barn vid ett bord i matsalen på 67:an. Det var fredagsmorgon och vi åt frukost medans dom med ett tomt uttryck i ansiktet satt o väntade på att få göra en ultraljudsundersökning.

Mamman hade tagit med sin lilla son för en vanlig undersökning på bvc, då man upptäckte att han hade ett svårt hjärtfel, vilket visste man inte då, men barnet var ca 2 mån och hade ändå klarat sej så länge utan att någon märkt något, men nu hade man fått åka IVA-ambulans ner pga detta.

Dom hade två äldre barn som dom bara halsöverhuvud fått lämpa över på närmsta sörjande för att leva ett nytt liv i Lund på obestämd tid. Det skulle ju snart vara skolavslutning, och det var det ena barnets första skolavslutning.

Man känner igen sej i så mycket, men den här familjen hade ju knytit an till ett för dom helt friskt barn som nu var dödssjukt.

Dom sista dagarna innan vi skulle åka hem blev Saga så pass pigg att vi fick nattpermision och kunde bo allihop borta på Ronald. Saga stortrivdes med detta.

Vegas familj började också få reda på att dom skulle få komma hem, i och med att dom bor på Gotland så är det ju inte bara att åka. Det gick två färjor om dagen, en kl 10 och en vid 21. Den tidiga gjorde att man var tvungen att åka ifrån Lund jättetidigt, den senare gjorde att Vega skulle få helt fel dygnsrytm. Men nu fick man reda på att just den 5 juni hade man satt in en extra tur för att klara alla passagerare inför den 6/6. Tänk vilket flyt man kan ha. 

Så den 5 juni var det den vanliga ordningen när man ska hem. Allt var packat och klart, nu var det bara att säga hej då till all personal. Vi och Vegas familj sprang runt på alla avd, inte tillsammans, men överallt stötte vi ihop med varann, och varje gång passade vi på att säga hej då. Tillslut skrattade vi bara åt det hela.

Vi passade på att gå in på BIVA och lämna över en tavla som jag börjat sy på när Saga föddes och vi låg nere i Lund.

Min tanke var att överlever Saga ska BIVA ha den, vi hann åka hem innan den blev färdig, så den hade legat klar ett bra tag.

Vi lämnade över den med en lapp som sattes vid ramen.

"Tack för att ni räddade mitt liv"

Från Saga med familj