Jag var tvungen att lasta av mej lite av det som hänt, innan man orkar ta in nästa resa.
Vi anade ju att vi snart ska ner till Lund igen, i måndags ringde någon från Lund och sa att det nu fanns en tid satt för Saga i slutet på mars.
Hjälp, jag har hela tiden tänkt att det är långt kvar, det är lugnt.
Nu känns det som att stå på järnvägsspåret och se det stora tunga tåget komma, jag kan inte ta mej undan, jag kan bara hoppas på det bästa.
Saga som nu är full av liv, ska läggas i resp med alla dessa slangar igen!!
Det var jobbigt då, nu när man sett henne som hon är nu kommer det vara outhärdligt!!
Men jag måste intala mej att det kommer vara för hennes eget bästa, men när hon inser var hon är kommer hon vara så ledsen!
Nu började ett nytt liv hemma, ett liv där man försökte leva så normalt som möjligt, men kantades av mycket mediciner, mat för att hålla henne uppe i vikt (sonden drog hon så många gånger, att hon verkligen själv visade vad hon tyckte om den, hon skulle ju aldrig lära sej äta själv).
Tack och lov så var det sommar, och eftersom vi bor som vi gör kunde Saga vara ute hela dagarna med alla djur. Att träffa folk blev ett nytt äventyr, det blev att planera mycket.
Är den vi ska till 100% friska? Kan vi ses ute?
Om vi måste handla ska vi ta med Saga eller kan någon ta hand om henne en stund?
Vardagliga saker som man inte ens tänkt på innan, fick man nu väga för och emot hela tiden.
Vi ville ju ge Saga ett så normalt liv som möjligt, men samtidigt inte utsätta henne för risker.
Men hon älskade livet utanför sjukhuset, en helt ny värld öppnades ju.
Tildas liv blev väl den som begränsades mest.
Hon fick åka till kompisarna eller leka med dom utomhus, alla Tildas vänner har småsyskon som går på dagis, så man såg ju plötsligt alla som olika smitthärdar.
Vi behövde aldrig ens säga något, alla föräldrar var lika engagerade som vi och gick noga igenom alla i familjen för att tänka ut så alla var så friska som möjligt.
Alla visste ju att när Saga blev sjuk blev hon ju så sjuk så hon skulle behöva sjukhusvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar