Svininfluensan

  Saga och jag hade fått vaccinet på sjukhuset, Per hade fått sin spruta genom jobbet och Tilda skulle fått sin genom skolan, men spruträdd som hon är sa hon att hon också redan hade fått sin genom sjukhuset. Alla visste ju att Tilda hade en hjärtsjuk syster så det var ingen som ifrågasatte det.
  Så Tilda var den i familjen som först blev sjuk.
 Tilda, Saga, jag mamma och pappa skulle åka ett stort antal mil utanför stan för att titta på en bil. Eftersom vår ekonomi var körd i botten och vi bor som vi gör, måste man ha två bilar.
  Mamma och pappa ställde upp och ordnade en bil till.
  Så i deras bil på väg dit började Tilda krokna ihop.
 Tilda som annars är väldigt frisk men kan vara lite kinkig om hon inte är på humör, bröt nu ihop i baksätet. Jag trodde att det bara berodde på att det var lång väg att åka.
  I takt med att Tilda började gråta, grät även Saga, och vi började undra vad vi gett oss in på?
Tillslut somnade dom båda två och kunde sova ett par timmar.
  Vi köpte bilen och kunde bege oss hem.
 Tilda fick hög feber och en väldigt kraftig förkylning med häftig hosta.
  Vi insåg ju att det bara var en tidsfråga innan Saga också skulle insjukna.
  Saga blev sakta men säkert sämre med precis samma sjukdomsbild som Tilda.
 Torsdagen den 12/11-09 fyllde mamma år, men den här gången kunde vi inte fira henne, Sagas rosslande blev värre och värre.
 Fredagen den 13/11-09 kände vi att vi inte längre hade kontroll över situationen utan åkte in mot barnakuten i Norrköping. Vi hade ringt innan så alla var förberedda på att vi var på väg.
 I bilen minns jag att jag hoppades på att vi inte skulle behövas läggas in, men det räckte ju med att titta på Saga för att förstå att detta inte bara var en liten förkylning.
  Läkaren Tobias Ekenlie tittade på henne, han blev sen hennes riktiga hjärtläkare som hon har än idag.
  Just då var hon så medtagen att hon knappt var kontaktbar, när Saga blir sjuk går det fort, några timmar tidigare hade hon suttit och lekt, och nu kämpade hon för varje andetag.
  Vi blev genast inlagda på barnavd.
 Man tog massa prover för att reda ut vad Saga led av, hon behövde även syrgas genom tratt och ett antal olika inhalationer med olika preparat + rent cortison via munnen.
  Man ville även sätta en infart, för att kunna ta prover och ge medicin, men när tom narkosen misslyckades med detta så la man ner den tanken.
  Fast Saga var så sjuk och ändå ganska liten så visste hon precis var hon var och vad som skulle hända, hon tyckte om personalen men hatade att vara tillbaka på sjukhus igen. Hon ville bara hem.
Själv finns det vissa fördelar med att vara på sjukhus, man kan släppa lite av all kontroll, sömn hade det inte blivit så mycket med.
   Saga fortsatte att få sina mediciner och det gjorde inte så stor nytta.
 Proverna hade nu kommit tillbaka och det hade visat positivt på svininfluensan. Man kunde ju bara vara så tacksam att Saga fått sitt vaccin innan, annars vet man ju inte hur det hade gått.
 Läkare Åke Brandt ville att vi skulle prova en medicin som hette Teo-vent klysma, en form av ventoline som man för in via baken där medicinen kommer rakt in i blodet.
  Saga som varit trött och hängig och inte orkat något blev nu hyperpigg av denna medicin. Det var härligt att se henne nästan som vanligt igen, men man märkte att även om medicinen var positiv påverkade den hennes hjärta som fick jobba hårdare än normalt.
  Dagarna släpade sej fram, men Saga blev sakta men säkert bättre och piggare och starkare.
 På kvällen den 16/11-09 blev vi så utskrivna, febern var borta och vi hade ju ett helt apotek med mediciner hemma och Sagas ailos som gått varm innan vi åkte in, skulle nu skulle få bekänna färg igen.
  Svininfluensan var ju något man hade bävat inför, och den fixade Saga mot alla odds.

 Underbart när det var över.