Under tiden på avd 67 lärde man känna några människor som man fastnade lite extra för.
Det var en familj från Småland, en mamma och en pappa med två adopterade tjejer från Kina.
En frisk på fem och en sjuk på tre.
Den lilla flickan svarade så ordentligt och tackade för allt hon fick, alla ord hon sa svarade hon med perfekt svenskt uttal. Hon var ganska nyopererad och man kunde se att hon hade ont, men hon var så tapper och visade inte mycket av det.
Mamman berättade att dom hämtat henne för tre månader sen i Kina,(femåringen hade dom adopterat som nyfödd) jag blev så imponerad över att hon redan lärt sej så mycket.
Det som jag blev gladast för var att dom hade valt henne just för att hon var hjärtsjuk.
Hon sa att med tanke på hur flickor har det i Kina, och att dessutom den här lilla tjejen var hjärtsjuk så var hon ju i stort sett dödsdömd.
Vi med i stort sett världens bästa barnhjärt vård kunde ju rädda henne.
-Vi valde henne för att hjärtbarn är så speciella, vi vet att det är lite knöligt nu ett tag, men det kommer att vara värt det.
Under tiden som vi sitter och pratar tittar den lilla dottern på sin mamma, och man kan verkligen se att hon förstår att den kvinnan inte bara är hennes nya mamma, utan även någon som verkligen räddat livet på henne, och det fanns en så stor kärlek mellan dom som gör att man blir varm ända in i själen.
En annan familj vi träffade hade en dotter som var lite äldre än Saga. Hon var uppkopplad på en hjärt och lungmaskin i väntan på ett nytt hjärta.
Hon bodde på 67:an sedan lång tid tillbaka och hade personal med dygnet runt, föräldrarna bodde även dom på avd, men åkte hem till sin villa och sov med jämna mellanrum.
Mamman nämnde sina tankar om att det kändes hemskt att ett friskt barn måste dö för att deras dotter skulle kunna få ett liv överhuvudtaget.
Man har fått en helt annan syn på organdonation tack vare denna resa.
Varför gräva ner eller bränna upp organ som gör sådann skillnad mellan liv och död. Om fler tar ställning skulle många fler få ett bättre liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar