söndag 1 januari 2012

RS-virus

 Dagen därpå fick vi ett övernattningsrum, det var skönt för Tilda att kunna vara någonstans.
Dagarna gick sakta vidare i det lilla vårdrummet, nu hade personalen tagit en del prover och kommit fram till att Saga hade RS.
 Jag visste redan vad RS var, då min chefs son drabbades av detta som liten bebis, och i och med detta var sjuk varannan vecka under höst/vinter perioden under hela barndommen.
 RS är ett virus som sätter sej i luftrören, även ett friskt barn kan bli väldigt dålig, Saga med sina lungproblem hade ju inga bra förutsättningar.
 Så jag förstod ju att läget inte var det bästa.
 Saga fortsatte att vårdas i respirator med lugnande och allt vad det innebär, när man är intuberad måste man suga rent tuben som sitter nere vid lungorna från slem. Det gör att syresättningen blir bättre för tillfället, men ju mer man suger dessto mer slem bildas, så det var som en ond spiral.
 Per och jag kunde ju apparaterna vid det här laget, så när vi såg att dom nyss sugit rent och syresättningen inte ökade på skärmen blev vi lite stirriga.
 Då ökade dom ytliggare på syrgasen men inget hände, tillslut var syrgasen på 100% men Sagas syresättning började istället sjunka.
 Vi började titta från skärmen till Saga och tillbaka igen.
 Det var norska läkaren Katarine som arbetade just då och hon hade varit inne på Sagas sal ett tag. Hon försökte så lungt som möjligt att säga till sjuksköterskan att hämta 0-blod (=nödblod) så fort det bara gick.
 Jag fick följa med till rummet intill för att ta blodprov för att få fram vilken blodgrupp vi tillhörde.
 Saga var nu nere på ca 60 i syresättning med 100% syrgas.
Så fick hon då äntligen nödblodet och hon vände sakta men säkert uppåt i syresättning igen, i den takt som hon steg kunde man börja andas igen.
  Då hade man återigen sett Saga "dö", och man insåg hur bräckligt livet faktiskt kan vara.
 Fast vi låg på ensamt isoleringsrum märkte man ju ändå av stämningarna på avd. Bara under den tiden vi låg på isoleringssalen dog två barn på avd, så man lärde sej att inte ta något för givet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar