fredag 30 december 2011

Neo-IVA Linköping

Lördagen den 14/3-09 togs Saga upp till IVA i Norrköping där dom la henne i respirator. Därefter la dom henne i en kuvös för att transportera henne till Link. Hon var nästan för stor för kuvösen, men det funkade.
 Vi ville inte till barnavd då vi ju visste att det var stora renoveringar där, men dom garanterade oss att vi skulle till Neo (neonatal-avd där förtidigt födda barn vårdas) den enda avd i hela Östergötland som hanterar barn som ligger i respirator, och där hade dom redan renoverat.
 Så det var skönt att bli flyttade till Link.
Saga fick återigen åka med IVA-ambulansen med en läkare och en sjuksköterska från Norrk. Vi låg bakom i vår egen bil.
 Väl framme vid akuten hade en ambulans till anlänt så det var lite kaotiskt, personalen undrade om vi hade ett barn som kommit in med ambulansen?
-Jo det hade vi ju.
 Hon såg väldigt ledsen ut och ledde oss bort till ett av båsen.
-Det ser inte så bra ut är jag rädd.
Vi tittade undrande på henne, när hon drog undan draperiet såg vi en tonårings gympaskor, mer hann vi inte se som tur var.
-Det är inte vårt barn!
-Åh förlåt, jaha ja då har ni erat barn i den andra ambulansen.
 Vi följde med all personal upp, båda ambulanspersonalen, läkaren och sjuksköterskan och en personal från Neo som tog emot oss nere vid ambulansintaget.
 Så hissen var full när vi tog sänghissen upp till Neo.
 En kvinnlig norsk läkare- Katarine tog emot oss. Hon hade en ganska barsk och hård ton mot allt och alla, men sen insåg man hur proffsig hon var, och att ta hand om svårt sjuka barn var något som hon brann för.
 Saga fick ligga på sal 19 som var en isoleringssal, stor som en garderob. Man fick nästan cellskräck där inne.
 Det fanns inget för Tilda att göra så jag hittade på en lek, eftersom vi var så högt upp kunde man se långt och mycket. Vi tittade ut genom fönstret och skulle hitta vad den andra såg, tex en blå bil.
 Saga hölls nedsövd för att inte dra respen och för att vila.
 Vi stannade kvar till kvällen, sen fick vi bege oss hemåt, det fanns inget mer vi kunde göra just då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar