Allt flöt på, Saga blev sakta men säkert bättre, men så stannade hon av och blev lite sämre, vi fick en ny läkarkontakt.
Sagas hjärt och lungproblem kunde man inte göra något åt just nu. Lungproblemen skulle hon växa ur vartefter, hjärtat kunde man operera först vid 6 mån ålder.
Återigen sjönk vi ner i mörkret. Vi hade då varit i Lund i över 2 veckor. Mina tankar gick hemåt till stackars Frida som fått ta hand om hästar, höns, kaniner, katter, fiskar och huset. Hon skulle ta hand om hästarna 1 dygn var det tänkt, nu såg man inget slut på eländet, 2 veckor hade varit en evighet, 6 mån kändes obeskrivligt långt just då.(konstigt hur tiden ser annorlunda ut i olika stunder, skulle man säga att man bara hade 6 mån kvar att leva skulle denna tid bara svischa förbi, men inte nu)
Så det var med tungt hjärta jag ringde Frida för att berätta nyheten, hon förstod men insåg ju att detta inte skulle funka. Hon fick en ide men var tvungen att kolla upp den först.
Frida hade släktingar som hade en hästgård men islandshästar som gick på lösdrift, Frida brukade hjälpa till där också efter att hennes egen häst fått avlivas efter en tragisk olycka i hagen. Detta skulle innebära att hon bara behövde åka till ett ställe vad det gällde hästarna, och bara en gång per dag istället som nu.
Så fick det bli, jag pratade med min kompis Therese som också bodde på landet, hon kunde ta hönsen och kaninerna. Katterna skulle bli för svåra att flytta så dom fick vara kvar hemma. Frida som bodde i byn var snäll och kunde åka förbi huset och ge dom mat.
Vi pratade med personalen om vad som behövdes göras. Dom tyckte att läget var så stabilt att vi kunde åka hemåt över kommande helg.
Så exakt tre veckor efter att vi kommit till Lund, kunde vi åter vända hemåt men med tungt hjärta. Det var med blandade känslor vi sa hej då till Saga
. Dagen därpå var det den 14 feb, alla hjärtans dag, personalen hade som tradition att dela ut nallar med hjärtan på och döpt dagen till alla hjärtbarns dag, så Saga fick sin nalle en dag innan så vi skulle få se henne med den.Så fredagen gick åt till att resa hem till Norsholm igen. Jag kände att det skulle bli så skönt att bara koppla av hemma i sin egen miljö.
Vi hämtade vår hund Basse hos brorsans familj då Tilda ville ha honom hemma över helgen i och med att vi inte visste när vi skulle komma hem nästa gång. Även en snabb sväng förbi mamma och pappa som blivit till åren och dom skulle aldrig orka åka ner till Lund.Väl hemma upptäckte jag att Lena hade försökt vara snäll och städat huset, själva tanken hade nog varit underbar, men nu gick den kvällen åt till att leta efter saker som man vetat exakt vart dom låg och nu inte hade en aning om vart dom var.
Nåväl, lastningen av hästarna gick smidigt för en gångs skull, det blev tre vändor med hästtransporten, då vi skickade med höet som vi hade kvar, då hästarna skulle vara där till sommaren.
Kvällen gick åt till att städa stora akvariet. På söndagen kom Therese och hämtade hönsen och kaninerna, det blev bilen full med djur och mat.
Sen städa och in till stan och köpa mer kattmat och sand mm, hämtade brorsans dotter Linda inne i stan, då vi var på väg till dom med Basse igen.
Vad hade vi gjort utan all denna fantastiska hjälp av alla.
Så passade vi på att ta med oss lite rejält med kläder och saker, även en liten TV med inbyggd video fick följa med. Första gången vi kom ner till Lund kände man sej mer som en flykting då man i stort sett bara hade kläderna man åkte med.
Så framåt söndagskvällen närmade vi oss Lund, och även om det var jobbigt så var det som att komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar