Tilda kommer till Lund

 På söndags förmiddagen var vi uppe hos Saga hela tiden, då vi ville ge Tilda lite extra tid, det hade ju varit första gången som hon var borta från oss och det blev ju inte alls som det var tänkt.
 Jag kände mej lite osäker på hur vi skulle göra med Tilda nu när Saga såg lite otäck ut, men personalen var enhällig, Tilda skulle vara med som vanligt. Barn uppfattar situationen annorlunda mot vuxna, dom tar det mer naturligt.
 Dom kom vid lunch, Tilda kastade sej mot oss och vi kramades. När jag kramade Lena klappade hon mej på magen och undrade om jag skulle ha ett barn till? 3 dygn efter förlossning har dom flesta lite mage kvar.
 Så när vi kom till IVA var jag redan irriterad av detta.
 Lena och Hasse tyckte inte att Tilda skulle behöva följa med överhuvudtaget.
 Tilda som längtat efter ett syskon så länge skulle nu inte få träffa Saga.
 Jag blev ursinnig och skällde ut dom. Jag ångrade mej i samma stund, fylld av ånger efter allt dom gjort för oss, utan dom vet jag inte hur det hade gått.
 Men jag orkade inte mer just då.
  Vi gick in i omgångar, Tilda tog det hela bra.
 Hasse pratade med personalen om hur Saga skulle fortsätta vårdas.
 Jag hämtade ut en bröstpump och fick hjälp att lära mej den, inte så invecklat men lite bökigt.
 Efter fika åkte dom vidare till Pers kusin som bor i Lund där dom skulle övernatta.
 Det var väldigt skönt att ha Tilda tillbaka igen, hon var väldigt mammig men det var ju inte så konstigt.
 I huset fann Tilda och Milou varann. Hennes lillasyster Millan var 7 mån och hade en ovanlig form av canser. Dom bodde två dörrar bort på Sälen.
 Lena och Hasse kom tillbaka på måndagen, så en snabbsväng upp till Saga, sen tog dom tåget tillbaka till Norrköping då dom körde vår bil ner till Lund.
 Man mötte olika familjer med en sak gemensamt, svårt sjuka barn.
 Ett par hade fått en son samma dag som Saga, som fått syrebrist.
 Ett annat par hade en son utan analöppning, led av gigantism och inåtvänd pennis.
 En familj som vi fastnade mycket för kom hela vägen från Island, deras son led också av svår canser.
 En familj från Stockholm hade en dotter-Maria som hade liknande problem som Saga så vi försökte stötta och peppa varann så gott det gick.

 Trots all denna smärta fánns det så otroligt mycket värme. Det gjorde att man insåg att man klarar så mycket mer än man tror.