Under den tid som vi varit i Lund så märkte man att beskeden om överflyttning till annat sjukhus kunde komma väldigt hastigt. Familjer kom ju och gick i huset hela tiden, men några få familjer hade ju funnits i huset under hela vår tid, så dom hade man ju blivit ganska fäst vid. Att säga hej då är ju aldrig kul men att få komma hemåt övervägde det mesta.
Personalen på 67:an tog hand om Saga medan vi packade ihop våra saker och städade ur rummet och alla utrymmen i köket. Pers kusin kom förbi för att hälsa, då det inte blivit av att vi träffats under tiden.
När allt var packat och klart gick vi upp till avd och väntade på att ambulans personalen skulle komma och hämta Saga, då hon skulle åka ambulansflyg ifrån Malmö.
Det var svårt att se henne åka, hon fick sitta i en bilbarnstol som dom spänt fast på ambulansbåren. Men den resan skulle ju vara bekvämast för henne, då hon skulle vara övervakad hela tiden, så det kändes ju tryggare att hon fick resa så istället för med oss i bilen.
Vi gav oss iväg så fort dom åkt, då vi hade en lång väg framför oss.
Vi hade gjort upp med brorsans fru Erica och deras dotter Linda att dom skulle åka upp och ta emot Saga på barnavd i Lin. Erica hade jobbat som sjuksköterska på barn i många år, så det gjorde hon gärna. Så vi kände oss väldigt trygga medans vi åkte uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar