Ner till Lund

Vad ska vi göra nu då? Vi bestämmer oss för att ringa runt till alla som man alltid gör, bara det att det blev ett lite annorlunda besked. Alla är väldigt deltagande och det värmer i allt mörker. Vi tänkte ju mest på stackars Frida som ställt upp och tagit hand om hästarna, det var ju bara tänkt ett dygn nu visste vi ju ingenting om något.

 Så får vi in brickan med rosa servetter, mackor och cider, i vanliga fall en fin belöning, men nu fastnade varje tugga i halsen medan tårarna bara rann. Det kändes mer som begravningsmackor än förlossning.

 Tillslut vill vi bara ner till barn igen. Vi får vänta utanför, mitt på Neo-avdelningen. Runt omkring oss är det fullt med kuvöser med små bebisar i. Jag ser på dom och tänker att även om dom har problem kommer dom ju i alla fall bli friska.

  Jag kan inte sluta gråta och en sköterska försöker hjälpa mej, vilket gör att jag bara blir mer stressad.
 Tillslut kommer så läkaren, en äldre grånad man med lite domedags utseende. Nu hade dom gjort fler tester och det blev inte mer positivt för det.

 Det finns ett stort problem till- helikoptern som skulle komma från Uppsala kan inte lyfta pga dimma, så hon kommer att skickas med IVA-ambulans. Med helikopter tar det 2,5 timme med ambulans det dubbla.

 -Tyvärr så tror jag inte att hon kommer att överleva resan överhuvudtaget.

 -Stannar hon så dör hon garanterat, flyttas hon och klarar det så har hon bra chanser att överleva.

  Valet är enkelt, men inte tanken är svår. Han gav oss inte mycket hopp överhuvudtaget. Nu ska hon sövas ner och läggas i respirator så att hon klarar resan lättare. Dom håller på med detta nu så vi får inte träffa henne just då, så vi får återigen återvända till förlossningen igen.

  Det är lugnt på förlossningen så vi får väldigt mycket uppmärksamhet, men personalen tycker också att det är jobbigt. Vi förbereder oss på att åka. Men vi kommer inte att åka än på många timmar.
 Det ska komma en IVA-amb från Linköping då Norrköping inte har någon sådan.
  Nu ligger Saga i respirator så vi får komma ner och titta på henne. Läkaren kommer fram till mej.

-Det kan vara bra att du i alla fall får hålla i henne medans hon fortfrande lever.

 Det var med blandade känslor jag fick den lilla varma men slappa kroppen i min famn. Är detta sista gången jag håller i dej?

 Hon läggs i en kuvös i väntan på transporten. Nu får vi återigen återvända till vårat rum, rummet har fönster ut mot gården där hon kommer att lastas. Ambulansen kommer i god tid, men själva lastningen dröjer vilket ökar vår ångest. Vad är det som händer, vad gör dom?
  Klockan hinner bli 23 innan vi ser ambulansen rulla iväg. En läkare och en sjuksköterska från Vrinnevi åker med ner till Lund.

 Per och jag ska åka taxi ner, det känns bra att vi slipper köra själva. Tilda får stanna hos farmor så länge, hon har kräkts och har lite feber så hon har det bättre där.

  Vi lämnar stan med lilla Tilda bakom oss, det känns hemskt man slits åt två håll. I Norrk finns T frisk men sjuk för tillfället och mot Lund åker vårt svårt sjuka barn med små chanser att överleva.
  Vi åker med Tonys Taxi, hans syrra jobbade på förlossningen så det var hon som fixade vår resa. Tony är tacksam, en torsdagskväll i Norrk ger inte så mycket.
  Så stannar vi till i Norsholm, Tony måste tanka och handla lite. Så sjukt att gå in på "våran" mack just nu.
Malin jobbar, hon frågar om vi fått något barn än så vi drar hela historien. Vi får varsinn kram och lycka till.
  Resan går i rasande fart vilket bara är bra. Tony sköter sitt företag under tiden, pratar i telefon, kollar GPS:en och radion. Han har två bilar till igång i stan och den som ringer efter taxi kommer till Tony, så ibland har han två mobiler igång samtidigt.
 Tony är lätt att prata med och väldigt engagerad. Han ringer till Lund och tar reda på hur det går. Ambulansen är framme och Saga lever. Underbart!

 Äntligen är vi framme. Efter 4 timmar i taxi nyförlöst är jag stel som en pinne, men efter ett par steg lossnar det, nu ska vi bara hitta till Saga.