Hon kopplades bort från respiratorn och lades istället i en andningsmaskin som kallades "Niv",
det innebar att hon nu fick använda lungorna nästan helt på egen hand. Niven hjälpte henne med ett undertryck som gjorde det lättare att andas, men luften kom nu enbart genom näsan istället för ner i halsen. Det gjorde att stämbanden blev fria och hennes stackars röst kunde börja höras igen. I början lät hon som en liten hes kattunge som piper, men med tiden blev även rösten bättre.
Snart provade dom att låta henne vara helt utan andningshjälp, korta stunder i början som blev längre och längre.
I och med detta sänktes alla lugnande mediciner väldigt mycket och hon blev mer och mer vaken. Men Saga tyckte ju att allt detta var ett nödvändigt ont, fast hon var så liten så visste hon att allt detta inte var normalt, hon försökte ideligen att bli av med allt vad andningshjälp och slangar hette, så ju mer vaken hon blev desto mer "vantar" fick man sätta på henne.Plötsligt började IVA prata om att flytta ner till vanliga barnavd. Det kändes lika spännande som skrämande då man verkligen kunde slappna av och känna sej trygg på IVA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar