Avd 67

I samma takt som Saga blev bättre, blev jag sämre.
 Jag hade fått feber och det kändes som hela livmodern höll på att ramla ut.
Jag kom på att jag inte varit på efterkontroll, och nu var det ju nästan en mån sen Saga föddes.
 Samma dag som Saga skulle flyttas ner på avd, fick jag en akuttid till gyn, gyn låg i grannhuset till Ronald Mcdonald så det var nära och bra.
 Jag kom på att jag slutat blöda nästan direkt efter förlossningen. Ganska bra tyckte jag ju just då, men det var ju min chockade kropps sätt att hantera det hela.
 Så efter en snabb undersökning kunde dom konstatera att blodet blivit kvar och nu behövde komma ut, så med en antibiotika kur återvända jag för att vara med när Saga flyttades ner till avd.
 Mina tankar gick till hur jag nu skulle göra med bröstpumpningen, nu när mjölken även innehöll antibiotika, men personalen förklarade att varje droppe var guld värd, så det var bara att pumpa på.
 Nu mot slutet på IVA hade hon ju andats helt själv, med bara lite hjälp av syrgas på tratt.
 Men det var med blandade känslor vi packade ihop Sagas saker på IVA, vi hade trivts så bra med personalen och allting, jag hade min bestämda uppfattning om hur livet på avd skulle bli, en ren fängelsekänsla helt enkelt.
 Som tur var hade jag helt fel! Jag fick tillbaka Saga den 22/2-09, exakt en mån efter att jag förlorade henne.
Saga låg hos mej i sängen, och man kände hur hon slappnade av. Pga alla starka mediciner som nu sattes ut, bla en medicin som gjorde att hon skulle få minnesförlust av allt som hon varit med om, fick hon svår abstinens med mardrömmar och ångest. Men det blev också bättre.
 Personalen gjorde allt för att man skulle trivas. Samma kväll som vi kom till avd fick hon en stor vit plysch hund, den var större än Saga, så just då var hon lite rädd för den, hon fick den i 1 mån present.
 Nu skulle man börja ta hand om Saga helt på egen hand, tur att man redan haft ett friskt barn innan så man inte var helt grön. Man fick lära sej vilka mediciner hon skulle ha och hur dom skulle ges och hur ofta mm, matningen kunde man ju redan.
 Vi trodde att vi skulle stanna på avd länge, men nu började dom förbereda oss på att flytta över till Linköping. Tanken på Lin var underbar, att kunna flytta så mycket närmare hem.
 Så efter 2 nätter på avd var Saga så pass stabil att hon kunde flyttas.
 Saga hade fått flytta från IVA pga platsbrist och från avd då landstinget i Östergötland naturligtvis sparade massor med pengar på att hon vårdades i Lin istället för Lund.
 Så det kändes lite overkligt och otäckt att flyttas tillbaka, så långt från Lund. Vi som till och med hade börjat leta eget boende i närheten av Lund, då vi trott att Saga skulle vara ett sjukhusbarn förevigt.
 Tyvärr har vi inga bilder vad vi vet från denna tid, dom bilder som vi lagt upp har Tilda tagit, om inte Tilda fått "leka" med kameran hade vi inte haft några kort överhuvudtaget.